HEM vill passa på att önska ett gott nytt år till alla som följer och stödjer vårt arbete och att summera året som gått samt blicka framåt mot nästa.

Under 2015 tycks sverigedemokraternas gamla mantra ”att hjälpa på plats” ha plockats upp på olika håll i stora delar av det svenska samhället. Både den nationella samordnaren Martin Valfridsson, den socialdemokratiska regeringen och flera svenska frivilligorganisationer har tagit till sig detta och hänger med på budskapet som många så kallade liberala länge har slängt sig med.

Vi som är aktiva som volontärer i HEM har ingen enhetlig politisk färg utan hör till olika läger och förenas framförallt i vår syn på mänskliga rättigheter, antirasism och alla människors lika värde. Men jämfört med många politiker både till höger och vänster börjar vi inse hur radikalt liberala vi kanske faktiskt är som fortfarande tror på individens fria val och rätten att själv få bestämma över både vilka nationsgränser man korsar eller inte korsar och över sin egen ekonomi. Vi tror också på allas rätt att själva välja sin framtid, organisera sig och att ges möjlighet att förverkliga dessa planer och drömmar vare sig det innebär att söka jobb i ett land som inte är ens ursprungliga hemland eller att be om akut hjälp från medmänniskor när alla andra möjligheter stängts genom diskriminering och dåligt fungerande ekonomiska system.

Myten om det organiserade tiggeriet tycks ha minskat och endast de mer extrema kommentarstrollen i Sverige tror fortfarande på det, samt förstås polisens tiggarregistrering där alla frågor i en enkät från den nationella underrättelsetjänsten var fördomsfullt inriktade på detta ämne istället för att lite mer öppet fråga om vilka slags brott de tillfrågade utsattes för. HEMs samlade erfarenheter av arbete och samtal med utsatta EU-medborgare på Stockholms gator visar att det allra allvarligaste problemet är hatbrott i form av våld som riktas mot gruppen. I den mån organiserad brottslighet förekommer från landsmän handlar det nästan uteslutande om tvång att stjäla och tvång till prostitution, att tigga är helt enkelt inte tillräckligt lönsamt för att det skall vara värt att organisera det.

Det är alltså spännande att organisering fått sådan negativ klang, när det i själva verket är brist på organisering som är det stora problemet. Organisering ger möjlighet att kräva sina rättigheter och tillsammans kämpa för bättre villkor. Något som försvåras när varje dag innebär en kamp mot kyla, hunger, våld och majoritetssamhällets förföljelser. Många paralleller kan dras till arbetarrörelsens tidiga organisering i Sverige. Men några goda exempel på organisering vi sett under året är att Bulibasha Cires (en demokratiskt vald ledare för en grupp romer) var på besök i Stockholm och träffade Martin Valfridsson. Han var här för att informera om de idéer han hade om att starta upp verksamheter för att ordna jobb och inkomster för sin grupp och att be om hjälp från Valfridsson att söka EU-pengar för att kunna starta dessa verksamheter i Rumänien. Vi har också sett solidariska exempel där några av de romer som brukar befinna sig dagligen på Centralen tillsammans har hjälpt landsmän som utsatts för brott med att anmäla till polis, besöka socialen för hjälp med hemresa och till slut tillsammans skramlat till en matkasse att ta med på den tre dagar långa bussfärden hem.

Så inget ont om de svenska hjälporganisationernas arbete i andra EU-länder men man kan fråga sig varför så mycket fokus läggs på dem som den bästa lösningen på problemen med fattigdom och diskriminering i Rumänien och andra EU-länder. Vi i HEM tror att lösningen snarare är att ge politisk makt och stödja organisering bland utsatta människor för att de själva skall kunna formulera lösningen och kräva sina rättigheter. Är deras lösning att åka till Sverige så är det också ett val vi måste respektera precis som vi måste respektera och skydda mänskliga rättigheter för alla människor som befinner sig i Sverige.

HEMs långsiktiga mål är alltså inte att bedriva välgörenhet och dela ut filtar och bröd utan att stödja människor vars rättigheter kränks och trycka på politiskt för en förändring. Men ett första steg måste ibland vara att trygga den dagliga tillvaron för att därefter kunna starta kampen för en bättre framtid. Vi har också märkt att det mer praktiska arbetet vi gör fungerar väl för att bygga ett förtroende, påbörja ett samarbete och skapa goda relationer. Mycket av det vi redan gör handlar också om att tillvarata rättigheter, vi överklagar myndighetsbeslut och hjälper till att anmäla brott och vi vidarebefordrar den information och kunskap vi får ta del av till forskare, journalister, myndigheter och organisationer.

Myndigheter och andra organisationer kommer till oss för att be om råd för att vi är bland de få som har direkt kontakt och besöker människor där de bor. Vi lär känna människor, bygger förtroende, får höra om önskningar, behov, drömmar och bekymmer. Vi ser de dagliga kränkningarna som allmänheten inte ens tror förekommer i Sverige. (När vi berättar tror många att vi överdriver.) Tillsammans med andra som arbetar med liknande frågor försöker vi framföra denna bild och lyfta rösten hos de som ingen bryr sig om att fråga utan mest pratar om.

Under nästa år satsar vi på att försöka söka projektbidrag för att kunna göra mer och att strukturera föreningen för att bättre kunna ta tillvara det engagemang som finns för att ta del i vår kamp. Ibland är vi dåliga på att svara på e-post eller att återkoppla på olika saker, det beror helt enkelt på att vi alla arbetar frivilligt vid sidan av våra vanliga arbeten och att vi ibland måste prioritera akuta situationer. Den enda anställning vi har är en deltidsanställning för en rumänsktalande fältarbetare som ägnar sin tid åt att tala med folk på gatorna, hjälpa till med akuta problem och föra vidare denna viktiga information till oss andra i föreningen. Den anställningen har helt och hållet möjliggjorts av era donationer och är ovärderlig för att kunna utföra det vi gör, att prata med människor, höra om deras behov och sedan kunna göra något utifrån det.

Så till slut ett stort tack till alla som arbetar med oss i sort och smått, som öppnar sina hem, ger av sin tid och engagemang och till alla er som följer oss här, skänker pengar och delar vidare information och förfrågningar! Ibland känns det motigt men vi hoppas att vi också lyckas förmedla en del av de framgångar vi ser och att arbetet faktiskt går framåt, hur vi bygger nytt förtroende, individer får det bättre och hur kunskaper och insikter sprids som under 2016 och kommande år kan leda vidare till politisk handling. Det är tack vare ert stöd och tillsammans vi orkar och klarar att fortsätta arbetet.