Jag heter Maria och \u00e4r 24 \u00e5r. Jag bor p\u00e5 gatan h\u00e4r i Sverige och det h\u00e4r \u00e4r min historia.<\/p>\n
N\u00e4r jag var 14 \u00e5r s\u00e5g jag en av mina kompisar med sina skolb\u00f6cker och jag blev avundsjuk. Vad kan hon f\u00f6rst\u00e5 av dessa konstiga tecken, min kompis, vad kan hon l\u00e4ra sig fr\u00e5n det? Jag bad henne att l\u00e4ra mig alfabetet. Sen t\u00e4nkte jag i hemlighet att om man kan sl\u00e5 ihop dessa tecken s\u00e5 de blir ord, och ord blir fraser d\u00e5 har man f\u00e5tt nyckeln till b\u00f6ckerna. Jag har aldrig g\u00e5tt i skolan, inte en enda dag. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar hade inte r\u00e5d. Jag ville, men\u2026 Jag l\u00e4rde mig att l\u00e4sa och skriva sj\u00e4lv. Jag l\u00e4rde mig att anv\u00e4nda en dator sj\u00e4lv. Jag hj\u00e4lper andra lansm\u00e4n med deras \u00e4renden. Det \u00e4r en frihet. Sen kom barnen, det ena efter det andra. Livet blev mer givande men ocks\u00e5 mycket tyngre.<\/p>\n
F\u00f6r att mata v\u00e5ra barn var vi tvungna att \u00e5ka till Italien och n\u00e4r det var d\u00e5ligt med pengar d\u00e4r s\u00e5 kom vi till Sverige, jag, min man och gamla sv\u00e4rmor. Nu \u00e4r det bara jag och gamla sv\u00e4rmor h\u00e4r. Min man har r\u00e5kat ut f\u00f6r problem. Vi m\u00e5ste st\u00f6dja varandra jag och farmor, vi sover t\u00e4tt intill p\u00e5 natten p\u00e5 gatan. Vi har en sovs\u00e4ck och ett liggunderlag. Ibland \u00e4r det s\u00e5 kallt att vi tar p\u00e5 oss flera tr\u00f6jor.<\/p>\n
Livet har inte lett mot mig m\u00e5nga g\u00e5nger. Jag visste att det kommer att blir sv\u00e5rt, man kan alltid l\u00e4sa en b\u00f6n n\u00e4r man har det sv\u00e5rt, man kan t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got roligt (fast jag minns inte senast n\u00e5got roligt h\u00e4nde mig). N\u00e4r vi blev attackerade i Kista s\u00e5 ramlade jag i panik och gjorde illa mig. Jag t\u00e4nkte att jag m\u00e5ste forts\u00e4tta springa f\u00f6r inget ska h\u00e4nda mig s\u00e5 att jag kan f\u00f6da det barn jag b\u00e4r p\u00e5. Ofta fylls jag av r\u00e4dsla inf\u00f6r vad som kan komma att h\u00e4nda med mina barn. Deras pappa \u00e4r inte med dem.<\/p>\n
Mina barn ringer fr\u00e5n Rum\u00e4nien, allt saknas, el och vatten m\u00e5ste betalas… ibland k\u00e4nner jag att jag inte orkar sitta h\u00e4r p\u00e5 gatan. Blickarna jag f\u00e5r n\u00e4r jag sitter b\u00f6jd med min pappersmugg \u2026 de f\u00f6ljer mig. Jag kan inte g\u00e5 in i aff\u00e4rer, jag kan inte g\u00e5 in p\u00e5 restauranger eller caf\u00e9er, jag f\u00e5r inte det, jag har traditionell kl\u00e4dsel… samma kl\u00e4dsel som mina f\u00f6rf\u00e4der burit. Det finns inte en vr\u00e5 d\u00e4r jag kan g\u00e5 undan. Ingenstans d\u00e4r jag inte kan bli sedd. F\u00f6r mig \u00e4r det en sj\u00e4lvklarhet att jag inte f\u00e5r g\u00e5 in p\u00e5 ett caf\u00e9, om jag inte har en svensk med mig… annars sl\u00e4nger de ut mig.<\/p>\n
Jag skulle vilja slippa blickarna, jag skulle g\u00e4rna vilja vara en m\u00e4nniska (ibland k\u00e4nns det inte att jag \u00e4r det).<\/p>\n
Jag skulle g\u00e4rna vilja sova inomhus, kunna duscha, laga mat, kunna st\u00e4da, jag skulle g\u00e4rna vilja kolla att det barn jag b\u00e4r p\u00e5 m\u00e5r bra \u2013 (jag \u00e4r gravid i sj\u00e4tte m\u00e5naden) , jag skulle g\u00e4rna vilja hj\u00e4lpa gamla sv\u00e4rmor (hon har diabetes och m\u00e5r inte s\u00e5 bra). Jag skulle g\u00e4rna l\u00e4ra mig spr\u00e5ket f\u00f6r att kunna ber\u00e4tta f\u00f6r er andra… i hemlighet s\u00e5 samlar jag p\u00e5 svenska ord och varje kv\u00e4ll n\u00e4r jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig repeterar jag alla ord jag har l\u00e4rt mig den dagen. Jag skulle vilja ha b\u00f6cker och min st\u00f6rsta dr\u00f6m \u00e4r att k\u00f6ra bil. K\u00f6ra bil… men jag kommer aldrig att g\u00f6ra det…<\/p>\n
Jag sitter h\u00e4r nedb\u00f6jd, med gr\u00e5ten i halsen \u2026 med min pappersmugg framf\u00f6r mig \u2026 och \u00e4ven om jag vill be om hj\u00e4lp, ibland v\u00e5gar jag inte titta upp\u00e5t… den blicken\u2026 den elaka blicken\u2026 det \u00e4r sv\u00e5rt att v\u00e4nja sig vid det.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag heter Maria och \u00e4r 24 \u00e5r. Jag bor p\u00e5 gatan h\u00e4r i Sverige och det h\u00e4r \u00e4r min historia. N\u00e4r jag var 14 \u00e5r s\u00e5g jag en av mina kompisar med sina skolb\u00f6cker och jag blev avundsjuk. Vad kan hon f\u00f6rst\u00e5 av dessa konstiga tecken, min kompis, vad kan hon l\u00e4ra sig fr\u00e5n det? Jag bad henne att l\u00e4ra mig alfabetet. Sen t\u00e4nkte jag i hemlighet att om man kan sl\u00e5 ihop dessa tecken s\u00e5 de blir ord, och…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":650,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[70,36,76,69],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647"}],"collection":[{"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=647"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":649,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/647\/revisions\/649"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/650"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=647"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=647"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/foreningenhem.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=647"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}