Reportage – Föreningen HEM

En hälsning från Rinkeby och Bukarest

Wed, 25 May 2016 10:37:54 +0000

Här kommer en hälsning från Gunilla Lundgren som startat ett bibliotek för romska barn i Bukarest. Hon skickade oss några bilder till oss från sina pågående projekt. Bilderna är från en utställning på Rinkeby bibliotek med brev från barnen på det nya biblioteket i Bukarest och foton från öppnandet av biblioteket. Vi har också fått bilder på författarna till en bok om en romsk flicka som skrivits av några barn från Rinkeby. Just nu samlar Gunilla och de andra författarna in pengar för att göra en ny barnbok tillsammans. Vill du bidra kan du sätta in en gåva till bankgiro 584-1010 eller swish 1235885074 och märka med ”bibliotek”.

Tryckfel i artikel i Aftonbladet

Thu, 21 Apr 2016 19:40:07 +0000

I en artikel i Aftonbladet om organisationen Ny gemenskap har namnet av någon anledning på ett ställe i texten råkat bytas till HEM. Felet är rättat nu men vi vill förtydliga att HEM inte bedriver någon dagverksamhet och inte är inblandad i något av verksamheten som artikeln handlar om.

Bibliotek till romska barn i Rumänien

Wed, 20 Apr 2016 08:38:08 +0000

Tisdag 26 april 2016 på Romska museet, Muzeul Culturii Romilor, i Bukarest, blir det boksläpp, biblioteksinvigning och utställning i närvaro av Soraya Post, svensk/romsk EU-parlamentariker.

Askungen i Rinkeby heter en alldeles nyutkommen bok skriven av 15 romska barn i Rinkeby i samarbete med Gunilla Lundgren (ord) och Amanda Eriksson (bild). Boken finns på svenska och i romsk översättning av Fred Taikon. (Bokförlaget Tranan och ERG förlag 2016). ”Askungen” är en saga som många barn känner till. I denna nya version är hon en modern romsk tjej som med humor och styrka tar kommandot över sin framtid.

Den 26 april kommer boken släppas på det romska museet i Bukarest tillsammans med Arina Stoenescus rumänska översättning av Sofia Z 4515 (Lundgren/Taikon/Eriksson) (pionier press). Samtidigt som böckerna släpps kommer vi inviga ett bibliotek för romska barn. Pengar till det biblioteket kommer från en insamling i Sverige och från bokförsäljning av romska böcker i Sverige. Behållningen från senaste boken Askungen i Rinkeby kommer gå till uppbyggandet av detta bibliotek.

Arina Stoenescu, Fred Taikon och Gunilla Lundgren samarbetar med romska aktivister och romska organisationer i både Sverige och Rumänien för att genomföra detta på ett demokratiskt och inkluderande sätt. Vi ser öppnandet av Barnens romska bibliotek i Bukarest som ett viktigt samarbete mellan barn, romer och kulturarbetare i Rumänien och Sverige.

Gunilla Lundgren, författare och hedersledamot i Svenska Barnboksakademin, Fred Taikon, översättare och utgivare av den romska kulturtidskriften É Romani Glinda och Arina Stoenescu, översättare, grafiker och förläggare.

HEM är inte själva inblandade i detta projekt men samarbetar med Gunilla Lundgren i bland annat försäljningen av Sofia Z och vill gärna sprida informationen om detta fantastiska projekt. Vill du bidra till biblioteket i Bukarest kan du sätta in ett bidrag på bankgiro 584-1010 eller swish 1235885074 och märka med ”bibliotek” så förmedlar vi pengarna vidare till projektet.

På bilden syns de unga författarna på boksläppet i Rinkeby. Fotograf Adam Szoppe.

Hatbrotten mot EU-migranter uppmärksammas i media

Thu, 13 Aug 2015 05:12:23 +0000

Senaste tidens ökade våg av hatbrott mot EU-migranter har äntligen uppmärksammats i media. Här är några klipp från de senaste dagarna där bland annat vår vice ordförande uttalar sig.

Från TV 4 nyheter 12 augusti, klippet börjar vid 7.15 in i programmet:
TV 4 Nyheter 12 augusti 22:00

SR om våldet mot EU-migranter. Programmet ger en bra bild av vad vår fältarbetare jobbar med.
Verkligenheten i P3 den 11 augusti

SVT tog upp ämnet 11 augusti, klippet börjar 2.38 min in i Gomorron Sverige. Åsa Regnér och Sven Hovmöller diskuterar ämnet.
Gomorron Sverige på SVT Play den 11 augusti

Även internationellt har situationen i Sverige och HEMs arbete uppmärksammats, här är ett reportage från New York Times
New York Times 8 augusti

Marias berättelse

Tue, 02 Jun 2015 21:35:48 +0000

Jag heter Maria och är 24 år. Jag bor på gatan här i Sverige och det här är min historia.

När jag var 14 år såg jag en av mina kompisar med sina skolböcker och jag blev avundsjuk. Vad kan hon förstå av dessa konstiga tecken, min kompis, vad kan hon lära sig från det? Jag bad henne att lära mig alfabetet. Sen tänkte jag i hemlighet att om man kan slå ihop dessa tecken så de blir ord, och ord blir fraser då har man fått nyckeln till böckerna. Jag har aldrig gått i skolan, inte en enda dag. Mina föräldrar hade inte råd. Jag ville, men… Jag lärde mig att läsa och skriva själv. Jag lärde mig att använda en dator själv. Jag hjälper andra lansmän med deras ärenden. Det är en frihet. Sen kom barnen, det ena efter det andra. Livet blev mer givande men också mycket tyngre.

För att mata våra barn var vi tvungna att åka till Italien och när det var dåligt med pengar där så kom vi till Sverige, jag, min man och gamla svärmor. Nu är det bara jag och gamla svärmor här. Min man har råkat ut för problem. Vi måste stödja varandra jag och farmor, vi sover tätt intill på natten på gatan. Vi har en sovsäck och ett liggunderlag. Ibland är det så kallt att vi tar på oss flera tröjor.

Livet har inte lett mot mig många gånger. Jag visste att det kommer att blir svårt, man kan alltid läsa en bön när man har det svårt, man kan tänka på något roligt (fast jag minns inte senast något roligt hände mig). När vi blev attackerade i Kista så ramlade jag i panik och gjorde illa mig. Jag tänkte att jag måste fortsätta springa för inget ska hända mig så att jag kan föda det barn jag bär på. Ofta fylls jag av rädsla inför vad som kan komma att hända med mina barn. Deras pappa är inte med dem.

Mina barn ringer från Rumänien, allt saknas, el och vatten måste betalas… ibland känner jag att jag inte orkar sitta här på gatan. Blickarna jag får när jag sitter böjd med min pappersmugg … de följer mig. Jag kan inte gå in i affärer, jag kan inte gå in på restauranger eller caféer, jag får inte det, jag har traditionell klädsel… samma klädsel som mina förfäder burit. Det finns inte en vrå där jag kan gå undan. Ingenstans där jag inte kan bli sedd. För mig är det en självklarhet att jag inte får gå in på ett café, om jag inte har en svensk med mig… annars slänger de ut mig.

Jag skulle vilja slippa blickarna, jag skulle gärna vilja vara en människa (ibland känns det inte att jag är det).

Jag skulle gärna vilja sova inomhus, kunna duscha, laga mat, kunna städa, jag skulle gärna vilja kolla att det barn jag bär på mår bra – (jag är gravid i sjätte månaden) , jag skulle gärna vilja hjälpa gamla svärmor (hon har diabetes och mår inte så bra). Jag skulle gärna lära mig språket för att kunna berätta för er andra… i hemlighet så samlar jag på svenska ord och varje kväll när jag går och lägger mig repeterar jag alla ord jag har lärt mig den dagen. Jag skulle vilja ha böcker och min största dröm är att köra bil. Köra bil… men jag kommer aldrig att göra det…

Jag sitter här nedböjd, med gråten i halsen … med min pappersmugg framför mig … och även om jag vill be om hjälp, ibland vågar jag inte titta uppåt… den blicken… den elaka blicken… det är svårt att vänja sig vid det.